Avtalet är en logisk följd av Natomedlemskapet

Den 30 november 1939 anfölls Finland av Sovjetunionen. Finlands regering gjorde en framställan om svenska trupper till Åland. Den socialdemokratiska utrikesministern Rickard Sandler förespråkade ett positivt svar, men hans regering sa nej. Sandler – som tidigare även hade varit statsminister – avgick. Några veckor senare höll han ett förbittrat anförande i riksdagen, där han rasade


Den 30 november 1939 anfölls Finland av Sovjetunionen. Finlands regering gjorde en framställan om svenska trupper till Åland. Den socialdemokratiska utrikesministern Rickard Sandler förespråkade ett positivt svar, men hans regering sa nej. Sandler – som tidigare även hade varit statsminister – avgick. Några veckor senare höll han ett förbittrat anförande i riksdagen, där han rasade mot vad han kallade för ”neutralitetsidioti”. Då hade redan den samlingsregering hunnit tillträda, som sedan styrde Sverige under hela andra världskriget.

Sandlers klarsynthet förtjänar att lyftas när riksdagen under tisdagen ska besluta om försvarssamarbetsavtalet med USA, som vid ett angrepp mot Sverige stärker möjligheterna att snabbt få hjälp från vår mest kraftfulla allierade. Kalla det neutralitetsidioti eller välj ett mer diplomatiskt uttryck, men även sedan Sverige blivit medlem i både EU och Nato lever den verklighetsfrånvända myten om svensk neutralitet uppenbarligen kvar.

Försvarsavtalet kommer att röstas igenom av en bred majoritet, men i debatten som föregått har motståndarna hävdat att det ökar riskerna för Sverige. De verkar tro att Sverige vid ett europeiskt storkrig skulle kunna upprepa agerandet under andra världskriget och stå utanför.

Perspektivet är naivt. Redan innan vi gick med i Nato var vi med i EU, och därmed politiskt integrerat – och omfattat av en solidaritetsklausul – med Europa på ett helt annat sätt än på 1900-talet. Svenska företag är helt beroende av världsmarknaden i allmänhet, och till exempel bankerna är hårdinvesterade i Baltikum i synnerhet.

Militärt har Ukrainakriget inte spridit sig utanför Ukraina, men politiskt och ekonomiskt är vi redan indragna. Vi är det eftersom Ryssland försöker bomba sönder den ordning på vilken Europa vilar sin gemensamma trygghet och välstånd.

Dessutom har Gazakriget påmint oss om att det kulturellt har blivit svårare att isolera sig från storkonflikter utanför Sverige.

Är det något erfarenheten från världskrigen lär oss så är det behovet av realism. Sverige ligger där det ligger och Ryssland är tyvärr som det är. Avtalet innebär att Sverige delar med sig av rättigheter, men det är inget mot de rättigheter som hotas om ett angrepp skulle ske. Det är ingen slump att våra nordiska grannländer har liknande avtal. Det är en naturlig fortsättning på Natomedlemskapet. Med både medlemskapet och avtalet stärks vår säkerhet, varför det är naturligt att de också innebär uppoffringar.

Förre utrikesministern Hans Blix och folkrättsprofessor Pål Wrange menade i söndagens SVT Agenda (16/6) att avtalet är för otydligt. Det kan man alltid tycka, men för i alla fall den förstnämnde verkar avtalets problem snarast vara att ”stabiliteten minskar om man ökar trycket på Ryssland”. För de flesta andra är det tydligt vem som har minskat stabiliteten i regionen. Då är det rimligare att uttrycka det som professor Tormod Heier vid norska Försvarshögskolan gör i Dagens Nyheter (16/6). Han manar till försiktighet, men understryker att det inte ska förväxlas med svaghet, överseende eller obeslutsamhet. Bestämdhet, menar han, uttrycks bland annat genom mer amerikansk militär närvaro.

Miljöpartiet och Vänsterpartiet väntas rösta nej till avtalet bland annat för att det inte uttryckligen förbjuder kärnvapen på svensk mark. Kärnvapen är förstås fruktansvärda. Det är just därför ryska propagandister ständigt hotar med dem. Att kärnvapen inte ska finnas här i fredstid råder det bred politisk enighet om. Men att kategoriskt utesluta möjligheten i en krigssituation är nära den naivitet som Sandler en gång kritiserade.

Nato är både en solidaritetsorganisation för demokratiska stater och ett skydd för den enskilda staten. Nato minskar risken för fler krig som det i Ukraina. Och Natos kärnvapen minskar sannolikheten att Ryssland verkligen använder sina.

Så här i midsommartid kan det också vara värt att påminna om samlingsregeringens allra svåraste stund. Midsommarhelgen 1941 krävde ett Tyskland på frammarsch att få skicka en fullt utrustad militär division genom Sverige till den nyöppnade fronten mot Sovjetunionen. Det var bara en av många gånger då neutralitetsprincipen prövades – och överträddes – under sex års världskrig.

Till ett högt moraliskt pris höll vi oss utanför kriget den gången. Men det var väldigt svårt att stå helt ensam. I dag gör vi inte det längre.